14 nov Vem ska betala för den gemensamt ägda bostaden då ena parten flyttar ut på grund av separation?
Det finns en intressant expertkommentar skriven av Kent Källström, professor em. i civilrätt vid Stockholms universitet. Den visar att några lagregler om vem som ska betala vad vid en separation inte finns, varför man för vägledning är hänvisad till de principer som kommer till uttryck Högsta domstolens domar i enskilda fall.
Kent Källström menar att en ny princip etablerades av Högsta domstolen år 2006 (NJA 2006 s. 206). HD fann då att en kvarboendes rätt att utan ersättningsskyldighet (till den avflyttade) ensam bo kvar i den gemensamma bostaden borde begränsas till ett par månader och att det rentav borde var möjligt att kräva ersättning av den kvarboende redan från separationen. Den som bor kvar i makarnas gemensamma bostad efter en separation får i vissa fall anses göra en (obehörig) vinst eftersom denne ensam disponerar hela bostaden. En make som frivilligt flyttar från bostaden vid separation kan dock inte undgå att även fortsättningsvis betala sin andel av driftkostnader genom att åberopa att andra maken gör en obehörig vinst. Detta blir belyst i en dom från Göta hovrätt (T2401-14, 2015-02-27).
Principen om obehörig vinst finns i ett antal främmande rättssystem. Numera är det också accepterad i svenska domstolar och inom rättsvetenskapen att artikulera rättsregler utifrån etablerade allmänna rättsläror. Ett område där äktenskapsrättsliga principer ersatts med principen om obehörig vinst är just nyttjande av fastighet i samband med att äkta makar separerat under senare år.
Obehörig vinst har sitt särskilda tillämpningsområde just i fråga om den som bor kvar i makarnas gemensamma bostad och ensam nyttjar hela bostaden, trots att andre makan betalar för sin andel av driftskostnaderna. Principen om obehörig vinst innebär också att ersättning som den kvarvarande maken ska betala för sitt nyttjande av hela den gemensamma bostaden inte beräknas utifrån den faktiska vinsten. I stället ska vinsten bestämmas utifrån den kostnad som drabbat den andre på grund av utflyttningen!
Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns två principer att ta hänsyn till vid fördelning av boendekostnader vi separation.
För det första skall kostnaden för avvecklingen av det gemensamma hemmet delas mellan makarna efter skälighet. Dock: Oavsett om den ene maken betalat en större andel av kostnaderna än som förefaller skäligt, finns det ingen rätt för den maken att begära ersättning för utlägg som denne gått med på att betala. En överenskommelse gäller, men den som påstår att en sådan finns har bevisbördan för detta.
För det andra ska principen om obehörig vinst beaktas och ingen ska kunna göra en vinst på den andres bekostnad. Den utflyttade maken har inte rätt att begära ersättning från den kvarboende maken för rätten att ensam disponera den gemensamma bostaden såvida inte den som flyttat tvingats ta på sig betydande kostnader för sitt nya boende.
I domen Svea Hovrätt 2015-03-02 (T 1557-14) ogillades ett yrkande om ersättning för den andre makens nyttjande av den gemensamma bostaden. Mannen hade i samband med bodelning begärt nyttanderättsersättning av hustrun som bott kvar i den gemensamma bostaden trots att mannen inte haft några kostnader för sitt eget boende. Hustrun hade alltså inte gjort någon vinst på hans bekostnad under avvecklingen av det gemensamma hemmet, och mannen hade därför ingen rätt till nyttjandeersättning från henne.
Ovan beskrivna principer för äkta makar gäller också för sambor. Det kan dock vara så att de inte ska tillämpas för sambor som innan separationen avtalat bort bodelningsreglerna enligt sambolagen, eftersom den bostad som ett sådant sambopar ägt gemensamt anses vara ägd enligt samäganderättslagen som har särskilda regler som rör kostnadsansvar. Rättsläget beträffande obehörig vinst i dessa fall verkar vara mer oklart.
Expertkommentaren i sin helhet har ursprungligen publicerats av nyhetsbyrån Blendow Lexnova (http://lexnova.se/expertkommentarer).